Är det en dum tanke att ha?

Under hela min uppväxt har jag fått jobba hårt med min egen självbild. Saken är den att jag aldrig riktig hängde med mina kompisar i utvecklingen, rent kroppsligt. På det intellektuella tillhörde jag snarare de mer begåvade, men min kropp var aldrig riktigt i fas med den åldern jag hade, om jag jämförde men mina jämnåriga kamrater.

Det var många år som jag fick stå ut med att bli kallad plankan och liknande saker för att jag aldrig utvecklade några bröst. När jag var mindre var det jobbigt, eftersom jag kände mig annorlunda, när jag bara vill känna att jag hörde hemma någonstans. Med åldern har denna ångest försvunnit en del, men jag hatar fortfarande att se mig i spegeln eller gå och bada, eftersom att jag, i princip, inte har något att fylla ut toppdelen med.

Jag har därför funderat på om jag ska kolla upp bröstförstoring. Jag har länge haft tanken, men inte gjort något åt det eftersom jag har försökt intala mig själv att det är något som inte spelar någon roll. Men efter att jag blivit mer trygg i mig själv så inser jag att det ändå är en del som saknas i mig, och det är mina bröst som är främsta orsaken. En bröstförstoring är visserligen en ganska omfattande åtgärd, men det verkar som det finns väldigt bra forskning kring det och att tekniken för att få det gjort har gått framåt. Det känns ganska troligt att det kommer bli så någon gång i framtiden och Citadellkliniken verkar vara ett bra ställe som kan hjälpa mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *